Skulle kunna göra vad som helst för att få känna trygghet och någon som verkligen vill lyssna...finns en vän jag saknar så sjukt mycket, jag önskar verkligen du fanns här hos mig just nu <3. Så synd att de alltid ska komma något emellan :(

Fick redan på en sak igår och jag kan verkligen inte släppa de. Går o tänker på de hela tiden...

Puss & Kram

Orden "det blir bättre" har man hört ett antal gånger. Mycket stämmer i dem orden att det blir bättre med tiden men alla sår kommer aldrig att läka. När man gång på gång får höra ordet NEJ eller att folk bara vänder bort ansiktet och väljer att inte se då är det inte lätt att fixa detta. Man försöker lägga manken till och verkligen försöker men när omgivningen bara hjälper till lite och sen inte bryr sig, vem finns där då? Nej ingen...

De är JAG som mår dåligt men ändå är det JAG som ska höra av mig?, jag kämpar o kämpar men man orkar bara till en viss gräns sen får de vara stopp!!

Jag är inte tråkig och envis jag mår bara inte bra!!

Alla där ute som känner samma säger jag bara en sak till, stå på er och låt inte andra människor köra över er!

Puss & Kram

Tänkte skriva lite om de här med ångest och oro.

Att leva med ångest och oro är  verkligen inte lätt.  Att  vakna på morgon och känna den där känslan är inte roligt, Många tankar snurrar i huvudet av många anledningar och man  vet tillslut inte  vilket ben man ska stå på. De är inte lätt för omgivningen att förstå den här känslan om man själv aldrig upplevt den. Jag har levt med de i snart 7 år. De  värsta är att de inte syns på en att man har dem här problemen. Folk kan säga att "men du, de är väl inte så farligt, de blir bättre", aa  visst blir de kanske lite bättre men de steget jag måste ta för att de ska bli bättre är såååå stort för mig så de är inte alltid jag fixar de.

Man försöker hålla en fasad för familjen o vänners skull men när man  väl hamnar där på kvällarna och ingen ser en så skriker kroppen efter hjälp. Men samtidigt, hur ska folk kunna hjälpa en när man själv inte ens  vet,  hur ska då dem kunna  veta? De är verkligen inte lätt att förstå de här...men när man själv är rädd för sig själv o kroppen säger ifrån, vem ska hjälpa en då?

Hur förklarar man för någon om en sjukdom som inte syns?

Hur förklarar man för någon om hur det är varje kväll innan jag somnar?

Hur förklarar man för någon att jag är inte tråkig jag har bara vissa svårigheter?

Alla dessa HUR ska jag göra, HUR ska jag  va, HUR ska jag förklara detta, allt är bara hur,hur,hur....

Riktigt skönt att få de här skrivet, hoppas denna blogg kan hjälpa mig igenom allt.

Puss & Kram

Första inlägget...och hur börjar man ett sån inlägg?

Kommer som sagt skriva om allt  vardagligt som händer i mitt liv men även om vissa svårigheter jag har i mitt liv som tyvärr inte går att bota. Skapar denna blogg för att människor runt omkring mig kanske ska få en bättre bild av mig och mera förståelse. Hoppas även jag kan hjälpa andra som sitter i samma båt som jag,

Detta får nog räcka för dehär första inlägget.

Puss & Kram